Vi har talat en stund om livskvalitet. Ricardo häller upp mer av sitt sura vin, jag protesterar utan framgång. Han fyller upp fulla glas. Så stannar han med med blicken och fäster den i min. Stewen, säger han, på bruten engelska.
– Do you think that you have a better life than me?
Jag stoppad i två oliver i munnen, tar en rejäl klunk av det sura vinet, för att få betänketid.
– You do not need to answer, fortsätter Ricardo. I can tell you, I think my life is better than yours, although I every other day must go on dialysis in five hours to clean my blood.
Mer vin, vart tar detta vägen? Här sitter en gammal gubbe med njurar som slutat att fungera och påstår att han har ett bättre liv än mitt. Ricardo forsätter.
– You know Stewen, every second day when I get dialysis for five hours, I think about my life tomorrow. I get the same feeling as a child the night before the birthday, full of anticipation, so happy to be alive. Can you see the old man over there?
Han pekar ut över fälten, där solen låter sina sista strålar smeka över de gamla vinstockarna. Där ute i dalen ser jag en liten framåtlutande bonde gå och hacka i jorden.
– He is an idiot, i have known him for forty years and he has always been an idiot. Now I have decide not to talk to him anymore, Rickado pausar, fyller på mer vin och jag har slutat med meningslösa protester.
– I dont have the time, my lifetime is reduced. So from now my life is only quality. Stewen to be honest, you work travel and run like time is endless?
Han behövde inget svar, mer surt vin och solen gick ner.
Alitalia serverar blaskigt kaffe. Jag är på hemresa och tänker på Ricardo Granito. För visst är det så, att det är först när vi får något reducerat i livet som vi förstår att uppskatta det till fullo. Det gäller för pengar, kärlek och själva livet.
Life is great!
Stewen Q
